Kära vänner, tyvärr har jag inte haft möjlighet att skriva i bloggen på ett tag. Men vad som länge varit på mitt hjärta är församlingen. Vad innebär och betyder den för mig och dig, vad är meningen med att ha en församling, och vad är det egentligen.
Mina egna erfarenheter och vad Israels lärde förklarar för mig är samma sak. En församling är inte bara en samling människor med olika personligheter, duktiga eller inte, starka, vackra, lärda, smarta, eller någonting annat. Alla kan vara allt detta, men hela världen är full av människor som uppfyller de kraven, och det är sagt ”inte den smarte är den som finner vägen”. Det är den med ett längtande och kärleksfullt hjärta som kommer ut i Ljuset.
Församlingstanken ligger alltså i att vara en ”plats” för de människor som i sina hjärtan längtar efter någonting mer än det som denna världen erbjuder. Längtar efter Honom och den frid och kärlek som övergår allt förstånd. Att få sin tillfredställelse genom Honom i stället för bara genom denna världen.
Vi behöver allting i denna världen och vi är inga livsförnekare, och det står också att när vi söker ”Guds Rike först av allt” så vet Han vad vi behöver också i denna världen.
Församlingen är avsedd att vara den ”plats” där alla dessa möts och bygger upp varandra genom att bygga upp denna högre längtan hos varandra och hela församlingen. Då är det skrivet, och inte bara skrivet, det är sanning och fullständigt klar verklighet, att ”där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”. Ja, då är Han mitt ibland oss, och vi VET, därför att vi upplever det. Vi upplever Honom!
Paulus ger oss många direktiv för hur vi skall bete oss gentemot varandra för att bygga den rätta andan ibland oss, bland annat säger han att vi skall uppmuntra varandra genom hedersbetygelser, vi skall inte tala illa om varandra osv osv. Och uppriktigt sagt, vi skall t o m inte ens tänka illa om varandra, utan tänka väl om våra bröder och systrar, därför att också det påverkar.
När de börjar att samlas som har denna längtan och vi börjar bli klara över hur vi skall bete oss gentemot varandra både i det yttre och i vårt inre så kommer vi att uppleva Honom i vår gemenskap på ett helt nytt sätt. Och, som det är skrivet ”församlingen är vårt huvud, och Kristus är församlingens Huvud”.
Nu har vi dock ett problem som Paulus tar upp, och det är denna tidens delning av församlingen, där han skriver att kärleken skall svalna hos många och att många kommer att ”hålla upp en rättfärdighetens mask för att man inte vill veta av rättfärdighetens kraft”. Om dem skriver Paulus att vi inte skall dela vår inre gemenskap med.
Vad vi behöver veta är att det är inte så särskilt mycket beroende på organisation, verksamhet och yttre förändringar i första läget, utan det hela är beroende på ett inre arbete. Ett inre arbete där vi faktiskt strävar efter att övervinna vår inre egoism genom att älska vår nästa som oss själva. En lärare i det andliga Israel sa en gång; ”kärleken till Gud går genom andra människor”. Om vi inte kan börja använda budet att älska vår nästa som oss själva, hur skall vi då kunna älska Gud. Att älska varandra som oss själva och se församlingen som större en man själv, är ett medel att nå fram till att älska Gud.
Och i en sådan gemenskap av självövervinnelse lever Han, som en garant för vår gemenskap, och som en outsinlig källa till kraft.
En outsinlig källa till kraft och glädje, därför att vi kan lätt inse efter ett tag, att vi faktiskt inte kan älska någon lika mycket som oss själva, och i den förtvivlan, när vi ser vår intighet och vår syndiga natur som är helt motsatt Hans, så uppenbarar Han sig, och gör i oss, och med oss, allt det som vi inte kan själva. På så sätt besannas också orden; ”inte genom någon människas kraft skall det ske, utan genom min Ande”.
Men låt oss inte förtvivla under vårt arbete på Vägen, för Han, Kristus, är den som hjälper oss, bär oss, och rättar oss. Han är den som frälser våra själar ur all förtvivlan. Vi måste försöka, och anstränga oss, bara för att komma fram till den förtvivlans punkt där vi inser att vi inte kan. Där skall Han utföra sitt verk ibland oss. Men på denna Vägen behöver vi vänner, sanna vänner, och där kommer den sanna församlingen in. Och även denna synliga gemenskap är en avbild av den Högre Verkligheten som vi strävar efter att tillhöra.
Psalm 119:114
”Du är mitt beskydd och min sköld, jag hoppas på ditt Ord”.
Amen